Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

en ras jag skulle vilja ha utöver finnen, skulle nog vara Isländsk fårhund. älskar deras utseende och dem verkar jätte trevliga och blir inte allt för stora . plus att dem är spetsar och jag bara älskar spetsar, deras underbara päls och svansen som rullar sig på ryggen <3

Kort bakgrund:

Den Isländska fårhunden är Islands nationalras. Den anses härstamma främst från de hundar, som följde med norska invandrare på 800-talet. Rasen är en gårds- och vallhund, som har till uppgift att hålla reda på allt som händer på gården, samt att samla ihop och driva in djuren. Isländsk fårhund är en medelstor spetshund (idealhöjd hane: 46 cm, tik: 42 cm).  

Vallhunden: 

Eftersom Island är fritt från stora rovdjur och de stora avstånden gjort boskapsstölder sällsynta, har det inte funnits behov av en aggressiv vakt- eller försvarshund. Den vallande uppgiften är att i första hand samla och driva djur. Med sin fantastiska energi, sitt stora mod och sin uppmärksamhet bidrar hundarna till att djuren finner vägen till skiljningsplatserna. En ivrigt skällande Islandshund får fart på tackor och lamm även när de trycker bakom lavablock eller i håligheter i den vulkaniska terrängen. Då kor ska mjölkas eller hästar hämtas får de ibland finna sig i att ha en envis liten hund i hasorna. Vallegenskaperna är mycket starka, men jaktinstinkten föga utvecklad. 

Vakthunden:

Den Isländska fårhunden betecknas ofta ”gårds- och vallhund”. Som gårdshund ska den hålla gården ren från friströvande djur som inte har där att göra. Den ska också varna då främlingar är i antågande. Inte så mycket för att uppmärksamma ett hot utan mer för att förbereda ett besök. De isländska bondgårdarna har enligt tradition under århundraden erbjudit husrum åt resenärer. Den Isländska fårhunden är med sitt skall en ypperlig varnande vakthund som absolut inte får vara aggressiv. I flerbostadshus och i tätbebyggda områden kan en skällande vakthund uppfattas som påfrestande. Något att tänka på!

Eftersom de enda egentliga rovdjur på Island är rovfåglar, så är det mycket vanligt att Islandshunden står och spanar upp mot himlen. De skäller ofta på både fåglar och flygplan. Detta för att skrämma iväg eventuellt anfallande rovfåglar, som ofta går till attack mot nyfödda lamm, kalvar och föl.

Mentalitet:

Islandshunden är en härdig och vaken hund med ett livligt temperament. Den är vänlig, nyfiken och modig. Den ser nöjd ut och tycks ofta leende. Islandshunden är en mycket självständig hund, men har trots det lätt att lära, såväl sådant man önskar som motsatsen. En valp som får ströva fritt omkring utanför den egna gården under sina tidiga upptäcksfärder kan som vuxen komma att leva ett vagabonderande liv såväl nära som fjärran. En hund som däremot fått lära sig gårdens gränser som liten blir gårdsfast och hemkär.

Den Isländska fårhunden ska vara glad i människor, men den kan vara ganska ”tuff” mot djur. Harar, grävlingar, kråkor och andra större djur som passerar över gården (reviret) blir bortfösta snabbt och bestämt.

Genom rasens ursprungliga arbetsuppgifter, som ställer stora krav på hjärnans medverkan, behöver Islandshunden inte bara fysisk motion, utan även aktiviteter som kräver att den använder hjärnan. Rasens, i grunden, livliga beteenden gör att stresslekar (högfrekvent boll- och pinnkastning, livliga jaktlekar mm) är olämpliga. Den rastypiska självständigheten kan utan kontakt och ledarskap från ägaren resultera i en självsvåldig hund som vill göra som den själv vill utan hänsyn till husse eller matte.

God kontakt, ett tydligt ledarskap och en plats i flocken (familjen) från tidig ålder är därför det viktigaste ingredienserna för den grundtrygghet varje Isländsk fårhund behöver i livet.

Lika aktiv som Islandshunden är utomhus, lika lugn är den inomhus. Islandshunden ligger garanterat ihoprullad och sover vid dina fötter. Islandshunden trivs utmärkt i sällskap med andra djur (t ex andra hundar, katter mm) och är mycket mån om sin flock.

Den vill helst vara tillsammans med sin familj hela tiden och följer oftast med runt i huset. Flera hundar av rasen ligger oftast tätt tillsammans.

Temperamenten skiljer sig hos individerna i rasen, från den mycket keliga, mjuka och kontaktlystna, till den självständiga, mindre lydiga hunden. Självfallet finns det talrika variationer mellan dessa ytterligheter. Generellt kan sägas att oavsett vilken av dessa karaktärstyper man har fått i sin hund, så kommer man att tycka att man fått världens härligaste hund. Med den mjuka typen har man fått en enastående läraktig, lydig, kärleksfull och pålitlig hund. Hos motsatsen har man fått det glada, leende charmtrollet som är precis lika kärleksfull som den andra typen.

Man bör inte skaffa sig en Islandshund om man själv är nervös och ”hispig” eller föredrar lugn och ro. Oavsett hundens temperament, kan den inte leva under sådana omständigheter. Den mjuka hunden kommer att bli skrämd och olycklig och den självständiga kan bli en problemhund.

Den isländska fårhunden är aldrig bitsk eller oärlig. Det är också ovanligt att den är bitsk mot andra hundar. Naturligtvis kan det uppstå kontroverser mellan hundarna, men om det bara är islänningar inblandade så löser de problemen själva. En del hanhundar kan vara lite aggressiva mot rivaler.

Islänningen är totalt sett en mycket robust hund, som oftast tål en skarp tillsägelse utan att ”ducka”. Den förstår mycket väl vad man menar, men skakar av sig det eventuella obehaget på några sekunder; ”jag vet ju ändå hur det egentligen ska vara, låt matte stå där och gapa en stund så blir det lugnt sedan….”

Normalt sett brukar man inte behöva ”ta i” en islänning. Det brukar räcka med att använda rösten, även om man då och då får höja den ett antal ”tonarter”.

Som förstagångs-hundägare kan en Isländsk fårhund vara ett mindre bra val. Det är en totalt sett mycket krävande hund, som verkligen behöver ett starkt ledarskap för att utvecklas till en harmonisk och stabil hund. Det kan vara svårt att veta var man ska dra gränsen för islänningens skällande, eftersom rasen är en skällande vallhund. Hur mycket ska man plocka bort av urinstinkterna?

Många anser att en islänning inte har stabiliserat sig mentalt förrän vid ca två års ålder och under tiden så kan de vara riktigt ”jobbiga” med alla sina upptåg och idéer.

Tänk efter innan du tar dig an en Isländsk fårhund!

lite olika färgen som finns (teckningar) utom svart hittade ingen bra bild på den färgen.